röras de första dagarna, och förwaras, sedan de blifwit wäl torra, i warmt rum. När de om wintren skola brukas, förwällas de först litet i ett watten, hwilket bortslås, hwarefter nytt kokhett åter påhälles, och deruti förwällas de widare; hackas sedan och kokas alldeles som färska. Löken och körfweln härtill är den samma, som förut wid saltad målla är anförd.
Att torka Wälska Bönor.
De spritas wäl och grodden borttages, hwarefter de läggas i en kasse och nedsänkas i en kokande wattengryta, att få en öfwersjudning. Upptagas sedan och utbredas på ett bord att kallna. Då har man långa starka trådar, och på dem genomträdes bönorna bredewid hwarandra, och dessa långa bönband spännas sedan i taket emellan stänger, eller andra fästen, i ett warmt kök eller en dragig wind: man ser noga till, att bönorna icke i början sitta för tätt ihop, ty då mögla de. När de äro wäl torra, nedtagas de och förwaras. Om bönorna äro mycket grofwuxne, så förwällas de när de skola anrättas, och då afdrages huden; men äro de späda, så kan det icke behöfwas, utan de twättas då endast ganska wäl uti ljumt watten, innan de sättas på elden, emedan dam och flugor under torkningen gerna fästa sig wid dem.
På annat sätt.
Bönorna tagas innan de blifwit mycket mogna, läggas uti en kasse, och få en hastig uppsjudning, hwarefter de swalna, och huden afdrages; sedan bredas de ut på torkollor, eller fat, och ställas i en lagom warm ugn att torka.
