Härwid ankommer dock mest på källarens godhet, att den icke är så fugtig, att der möglar, icke heller så kall, att der fryser. Dernäst, att all den sand, hwaruti de rötter nedläggas, som icke stå på sin rot, är ganska torr och fri från sten; till den ändan är det försigtigt, att ha en dubbel portion sand, hwaraf den ena delen kan i warmt rum eller en bakugn efter hand torka, tills den förra blifwer fugtig, och då ömsas efter behof; ty om rötterna hela wintren ligga i en och samma sand, så meddelar sig deras safter till sanden, och bidraga mycket till förruttnelsen.
I sådan torr sand kan man sedan nedlägga pepparrot, palsternackor, persiljerötter, rödbetor, Gottlands-rofwor och rättikor, som då under flitig tillsyn tämmeligen wäl bibehålla sig.
Att förskaffa sig grön Persilja om wintren.
Uti ett kök, som icke är för mycket kallt, eller något annat rum, som eldas, ställer man en lår eller låda, fylld till en alns högd med hälften jord och hälften sand. Deruti nedsättas, ett knappt qwarter från hwarandra, friska tjocka persiljerötter med rika hjertblad, som deruti pläga wäxa ganska frodiga; men i källaren duger icke nedsätta denna låda; ty af brist på dag förlorar persiljan sin gröna färg och blifwer blek.
Några Sätt att konservera och begagna sig af Potäter.
Att konservera dem.
Det sker bäst i en god frisk källare, uti
