torra lårar eller tunnor, med litet sand i bottnen, och en flitig tillsyn, att de skadade borttagas; men den som har egen plantage, och will wara säker om god frö-potatos till wåren, så är följande sätt det säkraste.
Till den plantering man will konservera öfwer wintren, wäljes ett något högt och torrt läge, och om hösten då man börjar frukta frosten, så bortskäres med en skära all potatos-halmen, ett halft qwarter ofwan jorden, och allt ogräs bortkrattas; sedan kastar man öfwer jordstycket så mycket trägårds-mull, att den ligger 3 qwarter öfwer jorden, som sedan hårdt tillklappas, betäckes med torrt ärtris, och ligger så orubbad till wåren, då den wid jordens första redighet uppgräfwes, och rötterna finnas lika så friska som om hösten. På de ställen der man icke behöfwer många tunnor till utsäde, så kan denna jordskyffling med några sängar eller ett icke för stort stycke land, utan mycket beswär företagas.
Att förwara frusen Potatos.
När potäterna frysa, så tager man så mycket som man kan stöta; de kastas i kallt watten, hwaruti de slå all isen ifrån sig; upptagas sedan och torkas med linne. Emedlertid har man eldadt ugnen, ungefär som efter brödbakning, och nu läggas de torkade rötterna i den samma, och blifwa der tills de kännas fullkomligen torra. Sedan förwaras de i ett torrt rum, och kunna nu hålla sig längre tid, och kokas alldeles som annan potatos.
