Hoppa till innehållet

Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
136
Att konservera Potäter.

Att på annat sätt begagna den.

Då rötterna äro frusna, skrapas de ganska wäl, och kastas under tiden i kallt watten, der de ligga tills all frosten slagit ur dem, hwarefter de twättas ganska rena, och läggas i så mycket kallt watten, att det står wäl öfwer dem. Detta watten ömsas en gång i dygnet, och kär­let ställes i ett rum, der wattnet icke fryser. Härmed kontinueras tills rötterna kännas helt mjuka eller swampagtiga. Då rifwas de på ett rifjern, och det man icke kan rifwa; lägges i en hackho och hackas så fint som möjligt är, hwarefter det bultas med en klubba. Den­na massa lägges sedan i glesa blångarns påsar, och wrides, eller, det som är bättre, prässas under tyngd, att all wätska förswinner. Den­na utprässade massa utbredes sedan på stenporselins-fat eller långpannor, och sättes i ugn, el­ler swag wärma, som på kakelugn, att tor­ka. Då massan är torr, stötes mjölet, hwilket, ehuru något grått, likwäl är ganska godt till afredningar, buddingar, gröt, ölsoppor, och att deruti steka fisk, strömming, köttbullar, kortletter och till alla de rätter, hwarest färgen icke synes obehaglig.

På annat sätt.

Rötterna kastas i watten, att all frosten slår ur dem, hwarefter de twättas ganska wäl och sättas på elden att koka. Derefter skalas de och stötas till mos. Denna massa bredes sedan ut på fat, och torkas i ugn, eller efter hand på en kakelugn. När massan är hård, stötes den så fin man kan; den låter likwäl icke