Af dylik deg kan på en gång wanliga bullar, jemte skorpor, bakas, då man wid uppbakningen endast blandar något stötta pomeransskal i den degmassa, hwaraf man bakar skorporna. Båda dessa brödslag gräddas som wanligt bröd, och när de uttagas, läggas bullarna i en säng, under flera kuddar, att långsamt swalna; men skorporna klyfwas, och några twärskorror göras uti dem, hwarefter de åter ställas in i ugnen att torka. När bullarne äro kalla, så sättas de åter i ugnen, 3 à 4 på hwarandra, och stå där tills ugnen blifwer alldeles swal. Detta bröd blifwer mest swart; men till smaken ganska godt, och konserverar sig länge. Skorporna äro mycket goda till kallskål, och stötta kokade i dricksmat.
Bröd af Potäter.
Jämnstora potäter skrapas råa, och kokas wäl i så mycket saltadt watten, att det står öfwer dem, hwarefter de med en stöt eller klubba arbetas sönder; detta arbete bör ske så fort, att de icke alldeles kallna, hwarför man wäl må låta dem koka sönder. När nu massan är smidig, och så warm som ett lagomt degspad, slås alltsammans i degtråget och arbetas där med så mycket sammanmalet rågmjöl, som potatmassan kan mottaga. När degen är så knådad, att den släpper händerna, tillägges jäst som wanligt, hwarefter den arbetas wäl in i degen, hwilken sedan öfwerhöljes med kläder för att jäsa. När den är färdig, bakas degen med brödkrydder till wanligt spis- eller
knäckebröd: det bakas icke mycket tjockt, gräddas wäl,
