i 4 dagar. Sedan sättes god ätticka på elden, hälst i ett tälgstenskärl; deruti lägges till 5 marker lök, 1 lod krydd- och 1 lod swartpeppar, några bitar krossad ingefära, och en god handfull lagerbärsblad. Medan ättickan uppkokar, tages löken ur sallaken och lägges på en grof duk, och torkas något. Då ättickan sjuder, ilägges löken, som kokar tills den börjar synas klar; då slås den uppå fat, och i den heta ättickan lägges par händer fulla med indiansk krassknopp, som gifwer en pikant smak åt löken. När ättickan är kall, lägges löken i sin burk, och ättickan hälles öfwer; hwarefter burken tillbindes och förwaras i swalt rum; men der det ändå icke fryser.
Små lök anses härtill bäst; den konserverar sig också längst; men i brist deraf kan äfwen större nyttjas; det iagttages, att man icke hopblandar större och mindre; ty lökarna taga då ojämn sälta till sig i sallaken, och fordra äfwen olika kokning; utan bör den största likhet i storlek härwid sökas.
I alla dessa ätticks-inläggningar göra muskottblomma och neglikor ganska god smak; men som dessa krydder äro dyra, så kunna de af den sparsamma wäl undbäras.
Att sylta Rödlök.
Det sker på alldeles samma sätt; men dertill bör den minsta löken utwäljas, och sallaken, hwaruti den strax lägges, wara så stark, att ett ägg deruti flyter, och ömsas hwarannan dag, i 4 dagar. För öfrigt kokas denna lök alldeles som den föregående, och är i synnerhet god i bruna såser, öfwer kokadt eller stekt oxkött.
