de wäl skylas. Sedan slås litet bomolja derofwanpå, då de hålla sig ganska länge, och kunna nyttjas både som sallat och i allahanda stufningar. Om man will sälja dem, så är bäst att lägga dem i smärre burkar: det samma gäller äfwen wid eget bruk; ty ju oftare man skall öppna dem, desto mer förlorar ättickan af sin styrka.
Att inlägga Rödbetor, Hwitbetor och Morötter.
Dessa tre rotslag tagas de största man kan få: detta gäller i synnerhet om morötterne. De halfkoka med litet watten och tillslutet låck, hwarefter de skäras i skifwor, och inläggas med fin skuren pepparrot, och kummin; deruppå slås sedan god kall ätticka, som bör stå wäl öfwer sallaten, och kärlet ställes sedan i ett rum der ättickan icke fryser.
En sås till Sallat.
Som oljan nu för tiden är ganska dyr, så kan söt grädda på följande sätt i dess ställe rätt wäl anwändas.
Man kokar ägg ganska hårda, och kastar dem i kallt watten, der de få ligga tills de äro alldeles kalla; då uttagas gulorna, och hwitan hackas på ett rent bräde så fin som korngryn; sedan sönderröras gulorna, jemte en stor knifsudd eller liten tesked salt till hwart ägg, ganska wäl, att inga klimpar återstå. Då tages till hwart ägg 2 matskedblad god tjock grädda (den söta är härtill bäst; men skulle den wara litet syrlig, så skadar det just icke); den
blandas nu till äggen, jemte så mycket ätticka
