bräcklighet, göra deras dagliga bruk motbjudande; men om hwarje hushållerska, som med noggrannhet låter förtenna sina kopparkärl, wille årligen uppskrifwa utgiften derför, så skulle hon finna, att hon för denna summa kunnat köpa flera tälgstens-kärl, än man wanligtwis i ett kök slår sönder. Således kan man göra med dem likasom med porselins- och stenkärl, hwilka man gerna hwart år till någon del får förnya. Jag har ägt tälgstensgrytor, i hwilka jag dagligen kokat i 10, 15 ända till 20 år, så att sjelfwa ämnet är icke så mycket bräckligt, endast det med någon warsamhet handhafwes.
Om inhemska Teer.
Tidigt om wåren innan smultron-blommorna wäl satt knopp, tagas de innersta eller färskaste bladen; de läggas på ett bord, som står i ett rum, der solen icke skiner uppå dem, och hwarest de under daglig omrörning torka. När de äro wäl torra, nedläggas de i flaskor med wida halsar, och då man will nyttja detta te, lägger man det i en spilkum, slår litet kokande watten deruppå, och låter det stå en half minut, hwarefter det afslås och teet lägges i kannan och tillredes som Ostindiskt. Det har en ganska mild och god smak, och kan hos en icke starkare te-kännare passera för werkeligt Chinesiskt.
Att utblanda det med en fjerdedel werkeligt te, gör dess smak ännu mera lik det Ostindiska, och är ändå en werkelig besparing. Det anses äfwen, dagligen drucket, som ett ganska godt läkemedel mot giftplågor.
