urwriden; sedan lägges det i en bytta, uti hwilken man slår så mycket sur mjölk, eller swagdricka, att det står wäl öfwer köttet, och sättes sedan i en så, som har en tapp neder wid bottnen, och i denna så slås så mycket kallt watten, att det står lika högt med mjölken eller drickat i byttan; på den lägges äfwen ett flatt låck, och uppå det ställes ett annat kärl, lika stort med byttans öppning, äfwen fullt med watten. Denna så sättes sedan i ett kallt rum, eller källarswaln, och wattnet tappas hwar dag friskt i sån; men mjölken eller drickat ömsas hwarannan, eller tredje dag, allt som man tycker den kan behöfwa det. Detta förwaringssätt är mest för landsbygden, och der plägar sur mjölk icke wara så dyr, och kan utomdess, sedan den är brukad på köttet, ändå tjena till föda för grisar eller swin; detsamma gäller äfwen om det sura drickat. Har man icke surt dricka, så blandas något öl-ätticka till wanligt dricka, hwaruti köttet inlägges.
Om man sedan will nyttja detta kött till soppor, så sköljes det i ljumt kallt watten; men till grytstek är någon sköljning föga nödig.
På annat sätt.
Härtill bör man hafwa en stor trädflaska, med ett någorlunda stort wäl tätt inpassadt lock. I denna flaska inlägges oxköttet i sin handduk, som i det föregående; friska granrisqwistar stoppas rundt omkring inne uti kärlet, och locket påsättes ganska wäl, hwarefter flaskan sättes uti en påse eller gammal notslinga, hwaruti man lagt så många gråstenar, som fordras för att
