hålla henne neder i wattnet; sedan sänkes hon med ett rep uti en djup brunn, så att åtminstone 1 aln af wattnet står öfwer henne, och på detta sätt kan man, äfwen i flera dagar, midt i rötmånaden förwara färskt kött.
Med färsk fisk förfar man på samma sätt; den urtages men fjällas icke; är fisken braxen, id, eller lax, så stoppar man i buken ett stycke mjukt bröd, som är wäl doppadt i bränwin, hwarefter fisken inlägges och nedsänkes som sagdt är. I stor gädda lägger man ett i stark ätticka doppadt bröd; men abborrar fyllas med grön persilja; detta är en nödhjelp på de orter, hwarest sjöns aflägsenhet icke tillåter bruket af sumpar till fisks förwarande.
Att förwara Kalf-, Lam-, och Fårkött.
Man wärmer fint salt på elden i en jernpanna, och så hett man kan handtera det, gnider man köttet dermed: om det är stekar så borttages njuren och dess fett; sedan skakar man af det öfwerflödiga saltet, och insweper köttet i en handduk, som är doppad i wattenblandad ätticka. Sedan har man en tunna, som är halffylld med fin torr sigtad sand, hälst sådan hwit sand, som finnes wid sjöstränderne; i den nedlägges nu köttknytet, så att sanden åtminstone är en half aln i bottnen, och ganska wäl ligger omkring kanterne, att ej handduken kommer åt sidorna af tunnan. Sedan packas sanden åtminstone en half aln öfwer köttet, deruppå lägges friskt hackadt granris och ett lock öfwer tunnan, hwarefter den ställes i en god källare, och kan då bewara sig 14 dagar sommartiden.
