Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/207

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
201
Kötts förbättrande.

Har man en torr sandbacke, så uppkastar man der om natten en grop af 1 aln eller 6 qwarters djup, och lägger i den det färska in­lindade köttet, kastar sedan igen gropen till en half alns höjd, ofwan jord, och täcker den med granris, eller annat ris; så kan man på detta sätt, äfwen ganska länge förwara färskt kött oskadadt.

Att borttaga elak Smak af Kött.

Då saltadt eller färskt kött fått någon osmak, så twättas det först wäl, och sättes sedan på elden i kallt watten, och när wattnet blifwer wäl hett, iläggas friska stora glödgade björkkål, hwilka deruti släckas, och då de legat några minuter, upptagas; hwarefter nya inläggas. Här­med kontinueras tills köttet, om det är färskt, kokat 8 minuter, och om det är salt, en fjerdedels timma, hwarefter det upptages och, om det är flera stycken, läggas de på bräder bredewid hwarandra, och sättas ut i friskt luft, ju kallare ju bättre. När det är wäl kallnadt, slås nytt watten deruppå, och det kokar sedan som wanligt.

Har man ett helt kärl med kött som är skadadt, så kan det wäl icke på en gång förbättras; ty dertill fordras stort kokkärl, emedan köttet icke under kokningen bör ligga mycket på hwartannat; men i en stor inmurad panna, låter det efter hand wäl göra sig. En fjerdedels timmas kokning gör icke köttet oskickligt att åter för län­gre tid nedsaltas; utan i den mån man hinner afsjuda köttet, nedlägges det i ett annat rent kärl: det hwaruti det förut legat, duger