»Du må inte tro, att jag håller på honom. Jag säger tvärtom hvarje gång, att han inte alls behöfver plåga sig med den der françaisen, om han inte har lust,» försäkrade Hilda.
»Åh, jag kan mycket väl tänka mig, att han tycker han måste hålla ut, när han väl har börjat en gång. Men för resten,» tillade Sofie litet elakt, »var det ju uppenbart ett skämt första gången; det var på vår höstbal, så vidt jag kommer ihåg.»
»Jag kan berätta er om Delphins förlofning,» utropade nu Caroline Hjelm, som hade varit upptagen med att åhöra ett skriftemål af Louise borta i soffan; »han blef förlofvad med en kusin till mamma, men åtta dagar derefter tvingade familjen henne att bryta förlofningen; nu är hon förresten gift med en possessionat i Sverige.»
»Ja, tack, det visste vi förut,» svarade Sofie öfverlägset; »men hvarför tvingade de henne att slå upp?» Sofie kände ett nervöst intresse för allt hvad som angick Delphin.
»Ja, tror du inte jag vet det också?» svarade Caroline; »det var derför att det kom i dagen, att Delphin hade haft en skandalös historia med en gift fru der borta på vestkusten, der han var fullmäktig. Och jag kan också tala om för dig hvem hon var, om du vill veta det, hon var syster till kandidat Hiorth — nu vet du det!»
»Syster till Hiorth! En sådan tur!» utropade Sofie och glömde sin öfverlägsenhet, »då kan jag då få veta alltsamman, för honom kan jag då vända ut och in som en handske.»
»Var det verkligen en skandalös historia?» frågade Hilda i osäker ton.
