Ty jag förstår nu, att jag aldrig borde ha rest ifrån dig. Men nu får du lof att förlåta mig och tänka fullt och fast, att jag har dig så innerligen kär i mitt hjerta. Jag kan icke komma till dig, för jag är ej riktigt frisk; men annars har jag det bra.»
Kristine stannade; hon skref hvarje ord med ansträngning, och hon tänkte, att Gud skulle nog förlåta henne, att hon ej sade hela sanningen för att icke bedröfva fadern, som hade nog att bära på förut.
En vagn vek af in i portgången, pigan kom in och hviskade: »Doktorn.» Det var lazarettsvagnen, som kom för att hämta henne.
Hon ryckte till af fasa, och då hon åter fattade pennan, var det henne ej längre möjligt att dölja någonting.
»Nej, käre fader, det är icke sant, jag har det inte bra; jag har det värre än den värsta och nu hämta de mig, för jag skall dö, och jag ser dig aldrig mera och aldrig sjön och husen der hemma hälsa åldermannen — farväl
Då doktorn kom fram till sängen, var hon så utmattad, att han måste lifva upp henne med nafta. Han skref adressen på hennes bref, derefter hjelpte han till att bära henne ut i vagnen.
Fastän flyttningen företogs med all möjlig omtanke och försigtighet, var den sjuka dock ytterst medtagen, då hon hade kommit i säng der uppe på det gamla lazarettet.
En lång stund låg hon med tillslutna ögon; men då hon ändtligen slog upp dem, gled ett
