»Nej, nej,» svarade Njædel och vaggade på hufvudet. »Du får inte tala illa om Anders; om du bara kände honom.»
Dörren till gården öppnades försigtigt och Sören Börevig smög sig in i köket.
»Hvad vill du?» röt Njædel och for upp.
Sören närmade sig försigtigt, hållande sig nära åldermannen.
»Jag skulle föra fram helsningar och goda nyheter,» sade han fridsamt, »från bekanta i Amerika. Jag har också fått bref i dag.»
Njædel glömde i en hast Kristines.
»Det är nu först hälsning från åldermannens syster; hon har blifvit enka, det vet du väl?» fortsatte Sören blidt.
Nej, det visste åldermannen icke. Sören Börevig tog nu fram brefvet, som var från hans bror, och läste: »Misstres Johnson, syster till åldermannen på Krydsvig, ber mig hälsa och fråga, om han inte vill komma öfver till Amerika och bo i huset hos henne eller köpa jord strax bredvid.»
»Det har jag verkligen många gånger tänkt på,» mumlade åldermannen.
»Och så var det också någonting till dig, Njædel,» fortfor Sören och letade i brefvet.
»Jag har inga bekanta i Amerika,» svarade Njædel kort.
Sören smålog: »Har du inte bättre minne? Här står det: Hos misstress Johnson är också en flicka från Krydsvigsgården; hon heter Ane, och hon vill, att jag skall skrifva en hälsning hem till Njædel Vatnemo, att hon har det bra och att
