21.
Det drog ut lång tid, innan Njædel och åldermannen hittade fram till det gamla otrefliga sjukhuset, der Kristine låg. Och hade de ej rent af händelsevis råkat fråga polisbetjenten Knudsen, hade de knappast funnit henne. Ty klockan var redan inemot tre, och alla menniskor skyndade sig mot Carl Johans Gade för att se intåget, så att ingen hade tid att stanna och ge besked.
Men polisbetjenten Knudsen, som lyckligt hade bestått sitt prof, lotsade dem fram, då han hörde hvem de sökte; och så kommo de dit upp.
I porten mötte de en af sköterskorna, som ämnade gå till staden. Åldermannen hälsade med sin pelsmössa: »Vi ville gerna träffa en hustru som heter Kristine Mo.»
»Hon dog i natt,» svarade sköterskan, otålig att få komma i väg, »hon ligger i andra rummet på venster hand, gå in bara, de hålla just på med henne.»
Dermed gick hon och slog igen porten efter sig.
