Kaos var en hylla nederst vid golfvet, som stod under Mortensens speciella administration.
Anders Mo tog bundten och vände den, så att dokumenten i det gula omslaget kommo att ligga underst, han stoppade till och med in de gula kanterna, så att det alls icke syntes; derpå stack han alltsamman långt in i Kaos, der det låg åtskilligt förut. —
Anders Mo, som hade förändrat sitt namn från Vatnemo till bara Mo, gjorde Bennechens bekantskap, då statsrådet ännu var assessor.
Mo hade på den tiden haft en solid hökarebod alldeles bredvid assessorns, och från att visa familjen småtjenster, hade han småningon stigit så i gunst, att han slutligen blef lika oumbärlig för herrn som för frun.
Och då assessorn blef utnämnd till statsråd, tog han Mo med sig och gjorde honom till departementsvaktmästare. Denna ställning visade sig vara liksom skapad för honom. Han gled omkring som en katt öfverallt, och det dröjde icke länge förr än han kände till hvarje vrå och hade alla departementets hemligheter och intriger i sin hand. Det inflytande, han utöfvade på sjelfva statsrådet, var rent af ofattligt, och alla menniskor visste, att han var den mäktigaste mannen i hela departementet.
I statsrådets stora gård — Bennechen hade fått penningar med sin hustru — bodde Anders Mo i källarvåningen. Den var visserligen halft underjordisk, men när man gick utför de två tre trappsteg, som förde dit ned från portgången, voro rummen varma och hemtrefliga, och det kom fullt
