6.
Om hösten, när Falck-Olsens flyttade in från landstället, gåfvo de en stor bal.
Grosshandlaren lade sjelf mycken vigt vid denna fest, hvartill han — utom ungdomen, »som skulle göra nytta för maten» — äfven inbjöd åtskilliga af stadens honoratiores.
När alla de unga inviterades, tyckte grosshandlaren, att han kunde sträcka bjudningarne litet längre utåt och isynnerhet uppåt än han kunde vid mindre tillställningar eller middagar. Och utrymme fattades icke.
Men grosshandlar Falck-Olsen tillhörde de nya namnen i hufvudstaden; och då han från en anspråkslös början genom husköp och timmerhandel hade tillkämpat sig en stor, solid förmögenhet, riktade han alla sina krafter på att bli accepterad i det högre sällskapslifvet.
Statsrådet Bennechen var hans hopp i detta afseende. Bekantskapen förskref sig från statsrådets assessorsdagar, och den tycktes bli intimare med åren. Fruarna i staden undrade litet på detta, ty statsrådets voro annars ofantligt nogräknade. Men herrarne förklarade, att det berodde på affärsförbindelser; grosshandlar Falck—Olsen hade visst
