Grosshandlaren gick också ut och in, men han var orolig och nervös, grälade på betjeningen och såg på klockan.
»Hvad går det åt dig i dag, gubben min?» frågade frun, »du ansar dig ju som om du väntade kungen.»
»Sliddersladder; sköt dig sjelf, mor!» svarade grosshandlaren.
Strax derefter kom han ändå fram till henne och sade i en ton, som skulle vara öfverlägsen och likgiltig: »Jag bjöd konsul Lind i förmiddags.»
»Är du tokig?» frågade frun.
»Jaså, är jag inte lika god som konsul Lind? För resten föll det sig så naturligt, vi träffades på Aktiebanken.» —
»Bjöd du hans fruntimmer också?»
»Nej», svarade grosshandlaren i osäker ton.
»Då kan du väl begripa, att han inte kommer. Det var grufligt dumt af dig, Ole Johan!»
»He?» mumlade grosshandlaren; det hade ibland händt, att hans hustru hade rätt i sådana saker.
I det samma kom den äldsta af deras döttrar in.
Grosshandlaren svor och frun utropade: »Nej, men söta Louise, hur ser du ut?»
Bägge stirrade på dottern.
Fröken Louise var klädd i en svart, höghalsad ylleklädning med ett ömkligt smalt krås om halsen och håret hopsnodt till en liten ljusgul potatis bak i nacken; stora rynkiga bomullsvantar fulländade toaletten.
