tidning, att nu är allting ombord af jern ändat ill master och tågverk, hvilket förefaller mig vara förbannadt likt lögn. Din fader mår bra, skulle jag säga.
| Din mycket tillgifne | |
| Lauritz Seehus.» |
»Postskrift: Du kan säga åt din farbror, att pengarna han skref om skall komma, när far din får skrapa ihop dem, men fråga om det inte kan bli litet billigare för de svåra tidernas skull, och bed farbror Anders tala ett ord med den, som är öfver länsmän, rotmästare och kaptener, att nu är det riktigt svinaktigt hela vägen nedåt till Svartmyrən, som du också kan bevittna, men nu är det värre än förr.»
Då postvaktmästaren lemnade detta bref, stod just Kristine uppskörtad och skurade köksdörren, ty fast de hade piga, tog hon ändå sin fulla andel af arbetet i huset.
Till statsrådets var det också tidningar och bref, som i allmänhet aflemnades hos portvakten.
Alfred Bennechen kom ned för att bege sig till sitt departement, och då han såg posten ligga på bordet nere i portkammaren — dörrarne stodo öppna, eftersom det var skurdag — var han ej sen till att begagna sig af det gynsamma tillfället.
Kristine stod qvar, då hon såg hvem det var. Hon sköljde ur skurtrasan i ämbaret och stack de kraftiga hvita armarne riktigt djupt ned i det gråsmutsiga vattnet. Derefter vred hon ur trasan, lade en duktig hop sand på den och började åter
