henne att hålla Guy mera på afstånd; men då kunde Amy ha skrattat och frågat hvarför. Nej, Philips förtroende var henne för heligt; kosta hvad det ville, skulle hon vara trofast mot honom.
Hädanefter inträdde en förändring. Aftnarna voro lika glada som förut, men förmiddagarna ägnades åt arbetet. Guy gick efter frukosten upp på sitt rum som under vintern; Laura började en invecklad perspektivritning och läste en tysk bok, som fordrade mycket rådfrågande af lexikonet. Amy studerade historia och spelade flitigt öfver, och till och med Charles läste mera för sig själf, hvarjämte han återtog de dagliga lästimmarna med Amy och Guy. Lady Eveleen deltog än med den ena, än med den andra, tyckte allt var roligt och beklagade sig för Laura öfver att det i hennes eget hem var så omöjligt att vara förståndig.
Laura försökte öfvertyga henne om att man visst icke var tvungen att vara precis lik dem, som för tillfället omgåfvo en, och det slutade med att Eveleen läste »något ordentligt» hvar förmiddag och lofvade fortsätta, då hon komme hem. Laura gaf sin kusin så många kloka råd, att denna beundrade henne mer än någonsin, medan hon själf, som visste, att de flesta af dem kommo från Philip, i tysthet tillskref honom all äran.
Hon var emellertid långt ifrån lycklig. Hennes stelare hållning gent emot Guy besvärade henne; hon längtade efter Philip men vågade inte visa det för de andra, och han dröjde denna gång så ovanligt länge borta, att flera än Laura började undra, om han icke skulle komma till Hollywell, innan herr Edmonstone och Laura begåfve sig ut på resa.
Ändtligen uppenbarade han sig en dag strax före lunchen, det vill säga mycket senare, än han vanligen
