»Ifall pappa inte behöfver mig i afton, har jag tänkt gå till Hollywell på en stund. Som pappa vet, är Eveleen de Courecy där.»
»Nej, det visste jag inte. Hvarför har hon kommit dit?»
»Som Charles uttrycker sig, hon har 'valsat ut' sig i London och har blifvit skickad till landet för att hvila sig. Jag skulle vilja hälsa på henne och på samma gång rådgöra med sir Guy om de sånger, skolbarnen böra lära sig till sin sommarfest.»
»Tror du, att han kommer med på festen?»
»Jag räknar på honom för att öfverskyla alla bristfälligheter i barnens sång.»
»Bara han inte öfverger dig, som han gjorde med fru Brownlow?»
»Å pappa! Du måtte väl inte ha tyckt, att han handlade orätt i den saken?»
»Sanningen att säga, Mary — om jag alls tänkt på det, så tyckte jag snarast, att det var synd, att han var hos Brownlows så mycket.»
»Vet pappa, orsaken därtill var nog, att fru Edmonstone ansåg det vara bra, att han skulle få se sig litet om bland andra människor och inte uteslutande vara inom deras egen krets.»
»Mycket rätt.»
»Hon har därför också gjort allt för att han skulle få se folk; hon har bjudit dit fröknarna Norton och lady Eveleen och har tvungit honom bort på bjudningar, då han helst skulle ha stannat hemma.»
»Jag trodde, att han var road af sällskapslifvet. Jag minns, att du har berättat mig, hur roligt han tycktes ha på sin första bal.»
»Å, det är nu två år sedan, och allt var så nytt för honom den tiden. Mig förefaller han alltför djup
