synden, nöden och okunnigheten omkring henne mer och mer hade trängt sig på hennes uppmärksamhet, och hennes medel, under det hon utdelade dem, hade liksom vuxit och förökats i hennes händer. Hon började i sitt sinne hvälfva andra planer, af hvilka den förnämsta var att grundlägga ett slags hem, delvis skola, delvis sjukhus, som skulle stå under ledning af henne själf, hennes syster och flera andra fruntimmer, hvilka gärna ville sluta sig till dem som ett systerskap. Men för närvarande var det ingen förhoppning om att kunna åstadkomma något sådant, ty det fanns icke penningar ens att göra en början. Allt detta berättades alldeles afsiktslöst, framlockadt af olika frågor och anmärkningar, tills Guy slutligen frågade, hur mycket det kunde behöfvas för att sätta saken i gång.
»Det är omöjligt att säga. Jag antar, att det kunde behöfvas från aderton tusen kronor till tjugu gånger så stor summa. I förbigående sagdt är detta Elisabets luftslott en djup hemlighet. Om du inte redan nästan hade gissat den, skulle jag aldrig ha sagt ett ord till dig därom. Du är en särskildt farlig människa, därför att du umgås med fru Henley, och du måste riktigt akta dig, så att hon ingenting får höra om planen.»
Guys första tanke var, att han väl var den siste, som skulle vilja förråda något för fru Henley; men då han påminde sig, hur ofta hennes bror besökte Hollywell, insåg han, att på den vägen ryktet skulle kunna komma till henne, och erkände, att det var bäst att vara absolut tyst.
För tillfället sade han ingenting, men en ljus tanke uppgick för hans hjärna, hvilken tog sig utlopp i den begäran att utfå aderton tusen kronor, som väckt
