af de äkta Morvilleska blixtarna, men Philip, som icke önskade bli ställd till ansvar för sina egna tankar i den saken, fortfor utan att låta hejda sig: »Det är dock bättre att icke bero endast af ett obestyrkt påstående. Hvarför kan du icke ge fulla upplysningar om dina goda afsikter, så att du återvinner hans förtroende?»
»Jag har ju sagt, att jag icke får nämna ändamålet.»
»Det var illa, det!» sade Philip. Guy bet sig i läppen, så att den blödde, och tyckte verkligen, att smärtan kändes som en lättnad, medan Philip fortsatte:
»Om det är omöjligt att få den saken klar, skulle jag råda dig att visa honom, hvilka utgifter du har haft; lägg fram dina räkenskaper och låt dem rättfärdiga dig.»
De flesta skulle hafva sagt, att det var oförsynt att föreslå något sådant, om inte för annat, så för att dölja det faktum, att inga räkenskaper blifvit förda. Guy hade aldrig fått lära sig som en plikt att vara noga i detta fall, var icke af naturen ordentlig och kände sig icke ansvarig för någon; icke heller skulle han, om räkenskaper blifvit förda, ha kunnat framlägga dem utan att blottställa sin morbror. Han ville emellertid icke göra några undflykter och svarade efter ett ögonblick — icke utan ansträngning —, att han icke hade några att visa.
Det skulle ha varit lättare att tåla, om Philip hade sagt något annat än ett torrt upprepande af sitt: »Det var illa det!»
Då Philip sedan kom fram med frågan angående den till spelaren John White utbetalade summan, fick Guy ändtligen veta, hvari de så kallade bevisen mot honom bestodo. Som han icke ville blottställa morbrodern, nekade han äfven nu bestämdt, ehuru utan häftighet,
