som äro så godt som klassiska, till exempel 'Suckarnas bro' och 'Gladiatorn'.»
»Han må beskrifva gladiatorn så mycket han vill, sade Guy; »jag medger, att det är något storartadt i hans uttryck: 'att slaktas för romarnes nöje blott'. Men det är inte som att sysselsätta sina tankar med bergen här eller hafvet.»
»Nu öfverdrifver du. Skildringens skönhet är hufvudsaken i bådadera.»
»Jag tycker så här», sade Guy. »Det ligger fara i att lyssna till en människa, som måste missuppfatta naturens röst — fara för att man genom att låta örat fängslas af den falska och orena rösten skulle försumma att uppmärksamma den sanna och rena. Jag skulle tro, att man lätt kunde lockas att stanna vid det yttre i naturen eller, ännu värre, att förbinda de mänskliga lidelserna med naturens skönhet och så draga ned den.»
»Du har ju aldrig läst poemet, så du kan ju icke bedöma det», sade Philip, som fann allt detta mycket fantastiskt och trångt. »Denna regel skulle utestänga all naturskildring utom af änglar.»
»Nej, af rättsinniga människor.»
»Då skulle vi få bra litet kvar.»
»Det tycker inte jag», sade Amabel. »Nästan all poesi vi verkligen bry oss om härrör från sådana människor.»
»Till exempel Shakspeare?»
»Ingen kan betvifla hans sinnesriktning, när man ser syftet i hans dramer», sade Guy. »Likaså med Spenser, och jag kan väl också säga Milton — Wordsworth, Scott —»
»Scott?» sade Philip.
