»Å, han kan väl inte göra mer än ge faster en mördande blick, men det är mer än nog.»
»Mycket mer än nog», instämde fru Edmonstone.
»Men mamma har botat honom för det där trampandet i förstugan, när han får vänta», sade Laura. »Han erkände, att det var otålighet, och frågade, hur han skulle bära sig åt för att kurera sig. Mamma sade helt hemlighetsfullt, att det skulle vara ett verksamt medel att sätta sig vid pianot och spela »Den lustige kopparslagaren», och det gör han numera alltid; och det gör dubbel verkan, ty det påskyndar alla, som äro senfärdiga.»
»Det skall bli roligt att se hvad faster nu kan hitta på», sade Philip.
På eftermiddagen kom Philip med den stora världskartan för att leta reda på hvar en viss forntida kan af Kiptschack hade bott. Det blef tal om Marco Polos resor i Asien och om sir John Mandeville. Guy, som läst båda böckerna hemma vid Redclyffe, blef mycket intresserad, och det uppstod en lång diskussion öfver olika ämnen, slutande med genuesiska och venetianska republikerna och deras välden.
Först då kastade Philip en blick på sin faster för att göra henne uppmärksam på, att Guy satt och balanserade en venetiansk papperspress på tre fingrar.
»Guy», sade hon småleende, »ger den där stackars papperspressen dig några ingifvelser?»
Han lade den genast ifrån sig, och Philip fortsatte ämnet, medan Guy fick tag i herr Edmonstones glasögonsfodral och knäppte upp och igen det gång på gång.
Fru Edmonstone visste knappt, om hon skulle säga något; hon visste, att det icke skulle reta Guy, men hon hade icke lust att fortsätta för att roa Philip,
