Sida:Astetikensbegrepp1837augustblanche.djvu/8

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

6

stens reflexiva sjelfspegling, anställd på hennes icke productiva mellanstunder. Väl är sannt, att de historiska och kritiska sidorna af denna sjelfspegling ej kunna bestå utan en theoretisk, der blicken vändes från den ästhetiska verksamhetens skapelser till henne sjelf; och det är genom denna theoretiska sida, som Ästhetiken kommer till Philosophien i en ställning af så omedelbart sammanhang, att hon blir sjelf en art af philosophisk speculation, utan hvilken det system, hvartill denna oaflåtligt sträfvar, skulle sakna en af sina hufvudlänkar. Men endast derigenom är ännu icke denna speculativa betraktelse någon verkligt ästhetisk; den är (såframt den stannar vid blotta speculerandet) väl en del af en sådan, men blott den minsta, — eller den, hvarmed i metaphysiskt afseende åtskilligt, men i ästhetiskt föga eller intet uträttas. Vi lemna här derhän, om och huru långt det må gälla i hänsyn till Speculationen i allmänhet, att hon endast i samma mån, som hon tillika är Empiri, äger sannt lif och omfattar sann verklighet; utredandet af denna tanke skulle föra oss för långt från närmast förevarande ämne, Men visst är åtminstone, att med ästhetisk speculation är ingenting bevändt; om den icke framförallt är en med största möjliga factiska rikedom utrustad Erfarenhet, som förmår ordna detta sitt öfverflöd i en klar sjelfbesinning. Blott en sådan kan, i det särskilda liksom i det allmänna,