Af de twenne folk, som bebo den skandinaviska halfön, äro wi norrmän de swagaste, icke endast för det wår folkmängd står i förhållande till den swenska såsom 2:5, men äfwen och förnämligen för det Swerige har, hwad wi icke hafwa, en moralisk autoritet, en plats, för länge sedan förwärfwad, i det europeiska rådet, och traditioner, som hafwa en stor betydelse.
Wårt inbördes förhållande, wår afsöndrade ställning på halfön, medföra alldeles oundgängligen: owänskap, misstroende, afund, moralisk och lekamlig swaghet, appell till främmandes dom, derefter påkallande af deras hjelp, så intervention och styckning. Swerige skall ofta frestas att göra oss orätt, och wi, alltid tänkande att detta är meningen, skole egga det dertill. Det är just på sådant sätt man bereder en absorption af den skandinaviska familjen i den ryska och tyska, hwilket redan war bestämdt mellan Fredrik den II och Katarina den II.
III.
Att fred är bättre än krig.Utom det, att wåra inbördes brytningar öda wår tid och hindra wåra förmögenheter från att anwändas på ett fördelaktigare sätt, hyser jag också en wiss fruktan för, att Europa, i händelse wåra rättigheter och inbördes förhållanden blefwe föremål för en strid mellan oss och swenskarne, skulle, rådfrågadt eller ej, samladt till kongress eller ej, förklara oss hafwa orätt, för det första emedan wi i Europas ögon icke skulle wara annat än en upprorisk folkstam, långtifrån så intressant som Ungern, och dernäst emedan det, på samma gång det står i nära förbindelse med Swerige, ingen bekantskap har med oss. Derest således konungen genom swensk eller norsk makt tuktade oss, skulle Europa gifwa honom, såsom ordningens upprätthållare, rätt; wår oenighet skulle det blott betrakta såsom en strid mellan konung och folk, och han skulle hafwa dess bifall, såwäl af logiska grunder, som efter dess grundsatser och tydligt uttalade wilja år 1814, hwilket skulle wara så mycket wärre för oss.
Efter att i 23 år hafwa erfarit tryckningen af franska revolutionen se wi de europeiska hofwen besegrande och fjettrande Frankrike med dess populära principer. Först efter denna period fick hertigens af Braunschweig berömda manifest, hwilket år 1791 så cavallierement skulle lexa upp folk, som wågade hysa önskningar, något berättigande; först då segrade konungawiljan öfwer nationalwiljan.
