Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Kung, hjelte, far! så satt du länge vördad
På dubbelthronen vid förenta haf;
Och nu, och nu — de klaga mot din graf!
Af dödens lia ligger hjelten skördad,
Och sina kronor — här han lagt dem af.



”Han är ej mer! Han är ej mer!” — så klagar
Ett brödrapar af folk, med saknad dubbelt tung;
Och vördande, O himmel! dina lagar,
Det nu till sista hvilan här ledsagar
Sin älskade, sin aldrig glömda, kung.