Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


II.

Frid öfver grafven! Stoftet har fått hvila,
Hvad jordiskt var har blifvit jord igen;
Men anden, lossad ur förgängelsen,
Skall jublande på segervingar ila
Till ljusets flod, och dricka lif ur den.


Store Carlar och Gustaver!
Ädla skuggor! i er rund
Svea än en Carl begrafver
Uti denna sorgens stund.
Edra skiljda hjeltebanor
Möttes alla här till slut,
Under multna segerfanor,
Dem ej tiden vecklar ut.
Ingen fiende mer skälfver
För er åsyn, för ert namn:
Riddartemplet fredligt hvälfver
Öfver er sin tysta famn.
J, som vunnit vida länder,
Delen här en bädd så trång:
Thronen ägde en i sender,
Grafven alla på en gång. —
Äfven han, den siste, tager
Nu sin bostad mellan er,
Sofver på sin bädd af lager
Under sörjande troféer.