Se, med gynnsam fart, med svällda segel,
Skjuter präktigt öfver vattnets spegel
Stolta skeppet! Det är svenskt, är vårt.
Det är timradt utaf svenska händer,
Det har lupit ut från svenska stränder,
Och till dem ifrån sin verldshafs-resa
Vill det vända åter innan kort.
Hur det klyfver vågens salta fradga,
Yfs att visa Sverges kända flagga
Än en gång för vesterns unga verld!
Dyrbar laddning gungar det i stäfven,
Ej blott åskor utaf malm, men äfven
Unga viggar, hafvets hjeltesvenner,
Växande till bragd på vådlig färd.
Mer än hundra raska söner lade
Modren Svea i dess vård och sade:
”För dem alla åter i min famn!
Härda dem i sol och storm och fara,
Men för deras lif skall du mig svara,
Och, med skörd af visdom och af ära,
Kom att åter landa i min hamn!”
Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/168
Den här sidan har korrekturlästs
