Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/181

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


År, som flydden! J till afsked bjuden
Oss ännu en minnenas minut. —
Glädjeropen, liksom klagoljuden,
Nederlagen, liksom segerbuden,
De ha tystnat, de ha klingat ut.
Tid, som gått, och, redan halfglömd vorden,
Sjunker i allt längre skuggor ner!
Går du bort välsignad ifrån jorden?
Ett jag vet, att du har räddat norden
Och att hoppet du i arf oss ger.

Tid, som kommer! Af din vinge suset
Re’n jag hör i nattens tysta flägt.
Kommer du med friden eller bruset?
Ett jag vet, du kommer dock med ljuset,
Strålbud ifrån den, som ljuset väckt! —
Seklets hälft nu skymmer; men sig tända
Klara stjernor mellan fjäll och haf.
Hoppets blickar emot dem vi vända;
De, när hela seklet gått till ända,
Skola skicka minnets till vår graf.