MÖTET PÅ ODINS HÖG[1].
Hell Svante Sture! Med ditt riddarsvärd
Du stod som vakt för svenska kungaskölden,
Stod som en högväxt ek i nordankölden,
Var mer än kung, du var en krona värd.
Dit ärans glans, dit oväns hot sågs vinka,
Der med ditt slagsvärd var du straxt tillhands,
Och dina män, likt Harald Hildetands,
De fingo aldrig för ett yxhugg blinka.
Ditt land, ditt folk, du ärligt mente väl,
Dem löste du med blod ur fångenskapen,
Och skildt, som Natt och Dag uti ditt vapen,
Var rätt och orätt i din stolta själ.
Men vardt du vred, då hördes åskan dundra
Ur ögats blixt, i stämmans djupa gång:
Blef så du mild, ditt tal var likt en sång,
Som folket gläds att minnas och beundra.
Och stormfylld var din tid. En thordönsröst
Behöfdes väl, när männer mened svuro,
När Hemming Gadd sagt sannt, att ”många buro
Inunder svenska kappor danska bröst.” —
_____________
- ↑ Belönt af Svenska Akademien 1834.
