16
Frödingsk strof, som »genom sin språkkonsts adel föryngrar den banalaste av tankar». I samband härmed får Levertin även tillfälle att erinra sig Frödings skrift »om livsmonaderna», »där de små tankarne förflyktiga (!) under poetens definitioner som vattnet under tvättbjörnens tassar» (!) och vilken påmint Levertin om »tänkare, som inbilla sig filosofera liksom barn tro sig föra korrespondens därför att de få sätta frimärken på andras brev». Därefter får den Frödingska fabeln »Maskin i olag» en mention honorable, därför att »den burschikosa energi», varmed den framställer det gamla ämnet, har »en cynismens uttrycksfullhet, som ej är vanlig» (!), och så följer till sist en erinran om hur »verkligt djupsinnig» Frödings diktning någon gång kan vara, såsom då skalden i sin föregående diktsamling »Nytt och gammalt», skildrar hur han »med en undran, som växt till ångest och växt till förtvivlan, under åren sett sin stjärna slockna och försvagas, medan han gick över de krokiga vägarne, genom de vilda och ångestslagna nätterna» …
Farväl stackars Fröding, jag har aldrig kunnat med dig och din konst, men nu är ditt spel gudskelov slut, och du själv också, varför skulle jag inte då vara ädel och själfull mot ditt minne — sådan är andemeningen i den enda recension, som Levertin ägnat Frödings poesi.