lantbrukarne och ståndspersonerna finnes det ingen med de initialerna. Vänta litet, tillade han efter en paus. Laura Lyons! Hennes initialer äro ju L. L., men hon bor i Coombe Tracey.
— Och vem är hon? frågade jag.
— Hon är Franklands dotter.
— Vad för något? Är hon dotter till den gamle knarren?
— Ja, just precis till honom. Hon gifte sig med en artist vid namn Lyons, som kom till heden för att söka motiv. Han visade sig vara en riktig slyngel och var henne otrogen, men det är möjligt, att felet inte uteslutande var å hans sida.
— Vad lever hon nu av?
— Jag tror att gubben Frankland gav henne ett litet underhåll, men som han själv har trassliga affärer, är det säkert helt obetydligt.
Han ville veta vad jag åsyftade med mina förfrågningar, men jag lyckades slingra mig ifrån saken.
Mortimer hade stannat kvar till middagen och efter densamma satt sig att spela écarté med baroneten. Hovmästaren kom in till mig med kaffe i biblioteket, och jag begagnade mig av tillfället för att göra honom några frågor.
— Nåå, sade jag, har er älskvärda svåger begivit sig av härifrån eller smyger han ännu omkring därute?
— Det vet jag inte, herr doktor, svarade han. Jag hoppas innerligt, att han är borta, ty han har bara gjort oss ledsamheter och bekymmer. Jag har inte hört av honom, sedan jag för tre dagar sedan bar ut mat till honom.
— Såg ni honom då?
— Nej, det gjorde jag inte, men maten var borta när jag nästa gång gick åt det hållet.
— Då var han väl säkert där?
— Ja, det kan så tyckas, så vida inte den andre tagit den.
Jag satt med kaffekoppen halvvägs förd till munnen och stirrade på Barrymore.
— Ni vet således, att där finnes en till?
— Ja, jag vet, att det finnes en till, som stryker omkring på heden.
