Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
155
EN ÅTERBLICK

väldiga, svarta odjuret med sina flammande käftar och glödande ögon störtade efter sitt offer. Hunnen till slutet av alléen, föll den gamle till marken, dödad av hjärtfelet och fasan.

— Detta vad angår sir Charles’ död. Den demo­niska list, som här verkade, inser du nog; det var ju omöjligt att formulera någon anklagelse mot den verk­lige mördaren. Hans enda medbrottsling kunde alldrig vittna emot honom, och det groteska och obegripliga i anslaget gjorde det blott så mycket mera verknings­fullt. Båda de i saken invecklade kvinnorna, fru Stapleton och fru Laura Lyons, misstänkte starkt Stapleton. Fru Stapleton visste, att han hade ont i sinnet mot den gamle mannen, och hundens tillvaro var henne även bekant. Fru Lyons visste intet om dessa förhål­landen, men det hade gjort ett underligt intryck på henne, att dödsfallet inträffat på den för mötet utsatta tiden, vilken ej var känd av någon annan än honom. Båda stodo de dock under hans inflytande, och han hade intet att frukta av dem. Första hälften av hans föresats var lyckligt utförd, men den svårare hälften återstod ännu.

— Det är möjligt, att Stapleton inte hade reda på, att det fanns en arvinge i Canada. Snart skulle han dock fått höra det av sin vän, doktor Mortimer, vilken senare meddelade honom alla detaljer, som hade av­seende på Henry Baskervilles ankomst. Stapletons första tanke var, att den unge främlingen från Canada möjligen skulle kunna förgöras i London utan att alls behöva komma till Devonshire. Han misstrodde sin hustru, alltsedan hon vägrat lägga ut en snara för den gamle sir Charles, och han vågade ej lämna henne länge ur sikte av fruktan att förlora sitt inflytande över henne. Det var av detta skäl han tog henne med till London. De bodde, som jag sedan fann, på Mexboroughs pri­vathotell vid Craven Street, vilket verkligen var ett av dem som besöktes av mitt ombud, då det gällde att få reda på tidningsnumret. Här höll han sin hustru in­stängd på ett rum under det att han, försedd med lösskägg, följde efter doktor Mortimer till Baker Street och sedan till stationen och hotell Northumberland. Hans hustru hade en liten aning om hans planer, men