Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
30
TREDJE KAPITLET

av sig själft och dock ingen ger akt på. Var tror du jag har varit?

— Du har väl också hållit dig inne.

— Tvärtom, jag har varit i Devonshire.

— Du menar i andanom.

— Ja visst. Min kropp har befunnit sig här i län­stolen och har, jag erkänner det med ledsnad, kon­sumerat tre stora kannor kaffe och otroligt mycket tobak. Sedan du gått, skickade jag ner till Stamfords efter generalstabens karta över denna del av heden, och över den kartan ha mina tankar ruvat hela dagen. Jag smickrar mig med att nu kunna hitta ganska bra på detta stycke mark.

— Kartan är väl i stor skala?

— I mycket stor skala. Han vek upp en avdel­ning av den och lade den över knäna. Här har du det distrikt, som egentligen angår oss. Baskerville Hall lig­ger där i mitten.

— Omgivet av skog?

— Alldeles. Jag föreställer mig att idegransallén, ehuru icke markerad under den benämningen, sträcker sig efter denna linje, som du ser, på högra sidan stö­tande till heden. De där på ett ställe sammanträngda byggningarna äro byn Grimpen, där vår vän doktor Mortimer har sin bostad. Inom en omkrets av fem mil finnas, som du ser, blott några få, spridda bo­ningar. Här ligger Lafter Hall, som omnämndes i be­rättelsen, och så finns det en med märke försedd byggning, som kanhända bebos av den där naturfor­skaren — Stapleton heter han visst, om jag minnes rätt. Där och där ligger ett par lantgårdar, High Tor och Foulmire. Fjorton mil därifrån ha vi straffängelset i Princetown. Omkring och emellan dessa enstaka punk­ter sträcker sig den vida ödsliga heden. Detta är alltså skådebanan, där sorgespelet uppförts, och där också vi torde komma att spela en roll.

— En i sanning vild trakt.

— Ja, platsen är väl vald. Om den Onde önskade att gripa in i människornas angelägenheter —

— Du lutar således själv åt en övernaturlig tolkning?

— Den Onde kan väl till hantlangare hava va­relser med kött och blod, eller hur? Två frågor möta