— Detta är sir Henry Baskerville, sade doktor Mortimer.
— Det underliga är, inföll den nyss presenterade, att om min vän inte hade föreslagit mig att göra er ett besök i dag på morgonen, herr Sherlock Holmes, så hade jag kommit hit ändå. Det är mig bekant, att ni löser kvistiga frågor, och den gåtan som i dag blivit mig förelagd fordrar skarpare tänkande än det står i min förmåga att ägna den.
— Var god och tag plats, sir Henry. Inte vill ni väl säga, att ni efter er ankomst till London upplevat någonting särdeles anmärkningsvärt?
— Ingenting av egentlig vikt, herr Holmes. Möjligen är det blott ett skämt. Det var det här brevet,
Han lade ett kuverterat brev på bordet, och vi böjde oss alla ned för att se på det. Adressen »Sir Henry Baskerville, hotell Northumberland» var slarvigt skriven med tryckstil i stora bokstäver; i poststämpeln stod »Charing Cross», och brevet var stämplat föregående afton.
— Vem hade reda på, att ni ämnade taga in på hotell Northumberland? frågade Holmes och satte ögonen i sir Henry.
— Det kunde ingen ha reda på, ty det blev intet beslutat förrän sedan jag träffat doktor Mortimer.
— Men doktor Mortimer bodde där väl förut?
— Nej, jag hade bott hos en vän, sade doktorn. Det fanns ingenting som antydde, att vi ämnade begiva oss till detta hotell.
— Hm. Det ser ut som om det funnes någon, som livligt intresserade sig för era företag. Han vek upp kuvertet och tog därur ett halvt ark skrivpapper, vikt i fyra delar, vecklade ut det och lade det på bordet. Mitt på sidan lästes en enda mening, bildad av uppklistrade tryckta ord. Den lydde: »Om livet och förnuftet äro av värde för er, så håll er från heden.» Ordet »heden» var det enda som var präntat med bläck.
— Nu torde ni, herr Holmes, sade sir Henry Baskerville, vara god och förklara, vad tusan det här skall betyda och vem det är, som så mycket intresserar sig för mina angelägenheter.
