— Underligt val av hem, inte sant? sade han, som till svar på mina tankar. Och ändå trivas vi gott här, eller hur, Beryl?
— Ja, det göra vi visst, svarade hon, men orden saknade övertygelsens klang.
— Jag höll förr en skola i norra delen av landet, sade han. Arbetet var för en man med mitt temperament mekaniskt och föga intressant, men jag ansåg det som en stor företrädesrätt att få leva bland ungdom och hjälpa till att forma dessa unga själar, bilda deras karaktärer efter min egen och förse dem med höga idealer. Ja, den uppgiften var mig mycket kär. Men ödet var oss icke gunstigt. En farlig epidemi bröt ut i skolan, och tre av gossarna dogo. Skolan hämtade sig aldrig efter det slaget, och en stor del av mitt kapital uppslukades i och med skolans fall. Likväl kan jag säga, att saknade jag inte gossarna och deras glada umgänge, skulle jag glädja mig över min egen motgång, ty med min utpräglade smak för zoologi och botanik, finner jag här ett vidsträckt arbetsfält, och min syster älskar naturen lika högt som jag gör det. Och allt detta, doktor Watson, kommer nu över er med anledning av vad jag läste i ert ansikte, då ni från vårt fönster blickade utåt heden.
— Jag kan inte neka till, att jag verkligen tänkte, att det kunde vara litet enformigt att bo här — kanhända mindre för er än för er syster.
— Nej, nej, det tycker jag visst inte, inföll hon.
— Vi ha underhållande böcker, vi studera, och vi ha angenäma grannar. Doktor Mortimer är i sitt fack en lärd man. Den nyligen hädangångne sir Charles var också en behaglig umgängesvän. Vi kände honom mycket väl och sakna honom mer än jag kan beskriva. Tror ni, att det skulle anses ogrannlaga, om jag i eftermiddag avlade ett besök hos sir Henry för att få göra hans bekantskap ?
— Tvärtom tror jag, att han skulle bli mycket glad, om ni gjorde det.
— Vill ni då vara god och nämna, att jag tänker kommao. På vårt enkla sätt torde vi kunna bidraga till att göra det lättare för honom att leva här, innan han kommer riktigt in i ställningar och förhållanden.
