Sida:Baskervilles hund 1912.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
84
ÅTTONDE KAPITLET

blotta nöjet att bråka och är lika färdig att försvara vilkendera sidan som helst av ett mål, så inte är det underligt, om nöjet blivit honom tämligen dyrbart. Ibland händer det, att han stänger av en farled och på trots hindrar sockenborna att färdas fram där. Ibland faller det honom in att med egna händer riva ned en annans stängsel under försäkran, att där har vägen gått fram sedan urminnes tider. Han är väl bevandrad i skiftes- och kommunalstadgan, och ibland använder han sin kunskap till fromma, ibland till skada för byfolket i Fernworthy, så att han ömsevis bäres i triumf genom bygatan eller brännes in effigie, alltefter det sätt, varpå han utfört sin sista bedrift. För närvarande anses han ha omkring sju processer i gång, och dessa komma troligen att uppsluka resterna av hans förmögenhet och dymedelst draga ut hans gadd samt göra honom oskadlig för framtiden. Frånsett processlystnaden, tyckes han vara en välvillig och beskedlig man, och jag nämner honom endast därför, att du uttryckligen bad, att jag skulle sända dig en beskrivning på människorna här i närheten. För tillfället har han en mycket egendomlig sysselsättning. I egenskap av stjärnkikare har han för­sett sig med ett förträffligt teleskop, och med detta i handen ligger han nu hela dagarna på taket av sitt hus och spanar ut över heden, i hopp att uppfånga en skymt av den förrymde brottslingen. Om han inskränkte sin verksamhetslust till detta, ginge det väl an, men det påstås, att han ämnar stämma doktor Mortimer för att han öppnat en grav utan tillstånd av den dödes närmaste släktingar. Han syftar därmed på att Mortimer grävt upp en dödskalle från stenåldern ur en ättehög på Long Down. Tack vare honom, förefaller livet här icke så enformigt. Han ger det en viss komisk anstrykning, som är ganska välbehövlig.

Och sedan jag nu meddelat dig, vad jag haft att säga om den förrymde fästningsfången, om Stapletons, doktor Mortimer och Frankland på Lafter Hall, så över­går jag slutligen till det viktigaste och skall berätta dig någonting mer om Barrymore och hans hustru, framför allt om det som tilldrog sig förliden natt.

Först några ord om det där telegrammet du av­sände från London för att förvissa dig om, huruvida