Sida:Begreppet fast egendom.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
111
Om begreppet fast egendom.

jordegaren icke någn som helst rätt att tillgodogöra sig dylikt trä och eger endast under vissa omständigheter fälla det för att få detsamma undanskaffadt.[1] Förhållandet med bärande trä är sålunda i det närmaste detsamma, som föreligger uti det i ÖL BB 33 omförmälda fall att "annan aghær træn ok annars ær iorþin i skoghinum", i hvilket fall jordegaren icke heller hade annan rätt än att mot erläggande af tränas värde undanskaffa dem, om han ville upptaga marken till odling och den var därtill lämplig. Det torde dock icke vara riktigt att anse kronans rätt ens enligt lagens mening vara eganderätt; så vidt den öfverhufvud är af privaträttslig natur, synes densamma likasom "egarens" till träna rätt i det i ÖL omnämda fallet böra uppfattas såsom en sakrätt af enahanda art som den romerska superficies. Men äfven antaget att lagen förklarade kronans rätt till bärande trä vara eganderätt, så skulle detta icke rubba riktigheten af den ofvan anförda grundsatsen. Förhållandet vore då enahanda, som då lagen behandlar rätt till frälseränta såsom eganderätt till jord. Ty likaså litet som sistnämda rätt därigenom värkligen blir eganderätt, utan endast är en annan sakrätt, som behandlas såsom eganderätt, lika litet kan kronans rätt till bärande trä genom lagbud göras till något annat än den är.

18 §. Förutom de å en fastighet växande organiska alstren höra vidare till densamma jordens naturliga beståndsdelar, såsom sand, mull, lera, torf och sten,[2] äfvensom mineral. Beträffande de sistnämda gäller detta, såsom i det föregående påpekats, oberoende däraf om inmutning af dem är tillåten eller icke, samt till och med i det fall att inmutning af mineralstrecket skett. Inmutarens rätt till mineralet är härvid enahanda som den, hvilken landbo, usufruktuarie m. fl. enligt det föregående har till jordens afkastning. Vill man anse inmutaren vara egare till de inmutade malmerna och mineralen, måste enligt hvad här ofvan visats dessa betraktas, icke såsom beståndsdelar af fastigheten, utan såsom

för sig bestående ting. Man kommer härigenom i det något

  1. BB 13: 1, 3.
  2. BB 19: 2, jfd med 10 rubr., 1, och 25: 12.