Sida:Berättelser af författerinnan till Amtmannens döttrar.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

140

mat och dryck af henne begärt, utan att hon något till hans bespisning och vederqvickelse gifvit. Men alldenstund hon af sitt gods så mycket bortskänkt, hade hon blott föga öfver för sig sjelf. Då begaf det sig anno 1606[ws-not 1] efter Christi börd och i den månad Septembris, att den ädla frun väntade hem sin son, som var i främmande land bortrest, men hon hade blott en gästsäng att lägga honom uti, och dertill hade hon blott en flaska vin i sin källare, likasom hon egde blott en gås att steka åt honom. Då hon nu skulle gå öfver till borgsalen blef hon varse en tiggare liggande på marken. Denne var mycket usel och eländig. Tiggaren ropade då han fick se frun: Ack, jag stackars sjuka menniska! Ack, jag stackars sjuka menniska! Han förde en sådan klagolåt att frun ömkade sig öfver honom, samt befallde sina tjenare bära in honom och lägga honom i den gästsäng som var tillredd åt hennes son. Men han sade att det enda som kunde vederqvicka honom vore vin, och då frun förnam detta, tog hon den enda vinflaska hon egde och skänkte uti åt honom tilldess den blef tom. Då detta skett sade den sjuke mannen till frun, att nu vore han mycket bättre; han kände blott en förskräckelig hunger, men det enda han tålde att förtära vore gåsstek. Deröfver blef fru Engel mycket bedröfvad, ty hon tänkte på sin son som skulle komma och äta gåssteken. Men den sjuke mannen skrek att han säkert skulle omkomma af hunger, om han icke fick gåsstek, så att frun ändtligen ömkade sig öfver honom; hon tog gåsen af stekspettet och bar sjelf in den till den sjuke. Denne tog gåsen och förtärde den, just som om det varit en liten kramsfogel. Efter den glupska måltiden blef hvarken kött eller ben öfrigt.

  1. Faksimilen har 1696, (korrigerat efter Colletts "Samlede verker, bd. 1. s. 208)