Sida:Berättelser af författerinnan till Amtmannens döttrar.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
87

Huru lifligt dragas ej mina tankar tillbaka till denna oförgätliga aftons tiildragelser!

Han öppnade sitt skrifbord och framdrog ur en låda en gammal portfölj i skinnband. Den innehöll hvad en students portfölj vanligen innehåller: bref, dagboksblad, reseanteckningar, poetiska försök, skizzer, teckningar o. s. v. Han fann snart det häfte han sökte och fördjupade sig i dess genomläsande.

Vi vilja läsa det med honom.

Den 28 Dec. 1822.

I dag är det jemnt ett år sedan det passerade. Jag vill nu nedskrifva historien, och dermed skall den vara afslutad för evigt.

Fjerdedag jul hölls den stora balen hos länsmannen på Kleppen. I två år hade det varit tal derom i trakten. När den nya salen blifvit inredd, hette det, skulle den hållas. Då salen var färdig, bestämdes balen till jul, då julen kom, blef den uppskjuten till länsmannens födelsedag. Man hade många gissningar för att finna orsaken till dessa uppskof, men den må nu ha varit hvilken som helst: fjerdedag jul egde den stora balen hos länsmannen verkligen rum.

Vi begåfvo oss af i flera omgångar. Först fogden med smågossarne, derpå mamsell Borre och Fredrika, och i sista reprisen skulle slutligen den gamle bokhållaren hr Svendsen och jag begifva oss af. Detta hade jag den gången uttryckligen begärt. Eljest skulle jag alltid skickas först; men på det viset fick jag knappt tid att kläda mig, att icke tala om den dödligt ledsamma timme jag måste uthärda innan de andra kommo efter. Det är ej af liten vigt att ha tid till att knyta sin halsduk ordentligt och att lägga den sista