106
har således låtit tryckningen ånyo fortgå och hoppas, att den tyske förläggaren är nöjd att återgå till sina förbindelser, oaktadt jag sagt honom, att orsaken till af brottet var de skarpa anmärkningar man gjort emot arbetet, och således min grannlagenhet att ej inleda honom i en ofördelagtig entreprise.
Jag har emedlertid beslutit att icke omtrycka någon sida af det svenska originalet, men vill förändra de svenska felen i den tyska uplagan. Orsaken härtill är, att jag från Stockholm förnummit, att flera andra personer redan der fått den idéen, att mitt arbete skutte vara misslyckadt. Skulle jag nu omtrycka något, så blef allt det goda det kunde innehålla satt på omtryckningens räkning och det sålunda utbredda omdömet sanctioneradt i det obestämda. Då nu ingenting omtryckes, stå mina förmenta fel quar, sådane jag begått dem, och det lilla, som kan vinna bifall, tillhör mig sjelf jemte felen.
Låt mig för öfrigt gå min egen väg och haf icke mindre vänskap för mig, för det jag ej tänker som Du om lif och om materia, om kemism och om högre krafter. Det är med sanningen som med Biblen. Hvar och en formar den efter sitt behof, efter sitt begrepp, och derför gäller den för alla. Den är ett slags spegel, hvaruti vi aldrig se något annat än oss sjelfva, hvaruti vi objectivisera vår egen individualitet. Bakom glaset finna vi, liksom vilden bakom den naturliga, ändå ingen ting. Allt hvad vi kunna göra, och hvartill vetenskapen kan sträfva, är att gifva en optisk förklaring af våra syner och af våra förvillelser.
Jag vet i sanning icke, om jag förderfvar eller förbättrar min sak med detta bref. Ditt sista är så vänskapligt, att jag heldre önskar att hafva kunnat icke svara, än att jag skulle ånyo vilja förtreta dig med mina paradoxer eller min envishet. I allmänhet misskänner man mig i hufvudstaden och pådiktar mig tänkesätt, som icke tillhöra mig. Jag ber Dig blott att bibehålla mig i Ditt minne, sådan du lärde känna mig i comitéen, Då träffades vi dagligen, då profvades grundsatserne,
