at gahnium och zink äro samma metall, det vil säga at det förra är et oting. Det var icke utan at jag blef litet flat, men det var emedlertid interessant at finna sanningen. I morgon skal jag väl skrifva til Gehlen och taga igen mina ord[1]; jag är ledsen på Ekeberg’s räkning, jag vet icke, huru jag skal tilrättaställa det för honom, ifall han redan funnit hvad jag nu vet. — Råd mig, huru jag skal förhålla mig med Upsalakemisterna, om jag skal directe underrätta dem eller under hand utleta, om de kommit at fullfölja saken vidare och utletat metallämnets natur.
Analysen skal jag emedlertid fullfölja. Jag har funnit spår af koppar deri.
7. Berzelius till Hisinger.
… stjäl dessa ögonblick … för at tacka Tit. för sista sammanvaron och öfverskicka den tantalit jag för T. räkning fått af Ekeberg. Han var ganska ledsen at icke få göra Tit. bekantskap i Stockholm och föresatte sig at det skulle ske, äfven om han derföre måste göra en resa til Skinskatteberg. Vi beslöto för ögonblicket at låta hämta en af våra calescher i Spanien[2], på hvilken vi ämna resa tilsamman och göra vår vetenskapliga påhälsning hos Herr Brukspatron.
Ekeberg får 80 pc. tantalum (ungefår) af tantalit. Han bränner den med kali, löser frittan i vatten, hvarvid litet tantalum, jern och brunsten återstår, fäller lösningen med syror och får på detta sättet rent tantalum. Det öfriga i lösningen återstående är jern och manganes. Han håller sjelf på med en analys af tantaliten för att finna, om den innehåller wolfram. Han tänker och undersöka, om icke tantalum möjligtvis skulle kunna vara wolframsyradt tenn.
- Stm 25 jul. 1805.
