18
8. Berzelius till Hisinger.
Jag får nu det nöjet at besvara tvänne af Herr Brukspatrons angenäma bref. — Hvad Ass[essor] Gahn’s uptäckter voro intressanta, och hvad det skal bli roligt at få se hans utlofvade afhandling. Vi få väl trycka den.[1] Tit. vet förmodeligen icke, hvad Ekeberg gordt vid dessa fossilier i afseende på denna uptäckt. Genom bägges arbeten få vi säkert några intressanta utslag.
Jag har i 8 dar galvaniserat en portion salmiak, lösningen
var något starkt concentrerad, blef icke, som i våras, gul eller
platinahaltig och gaf en portion fri salpetersyra och syrsatt
saltsyra. Med oxalsyra gaf den, efter syrornas neutr[alisering]
med 
; en så obetydlig grumling, at jag visst icke kan
räkna på kalkhalt, kanske var det et minimum af den eljest
så svårlösta föreningen af platina, och .png){kind=small}
. Jag
dunstar nu af den, få se om der blir något natron; men jag har
ingen ting at bränna i. En annan portion af samma lösning
har jag utspädt med mera vatten och el[ektriserar] den å nyo,
den står nu på 4de dygnet, den har altså 3 igen. Kanske
at jag der får den kalk, som jag i våras af vårt salmiakförsök
feck så ömnig. — Hvad Tit. i et af de föregående brefven
nämde om Fourcroy’s yttrande öfver natronets och
koksaltets ömsesidiga kristallisation ur samma solution, hörer
til den stora mängden af ytliga och föga öfvertänkta
resonnementer, hvarmed F. så öfverflödigt rigtat oss. — Här beror
alt på solutionens olika mättningstilstånd af endera saltet.
Ty om den är innemot mättad med natron, men fullt mättad
med koksalt, så måste koksaltet första anskuta och omvändt,
samt om den är mättad med bägge, så anskuta de blandade,
dock så at först kommer koksalt, sedan natron och så
koksalt; det sednare emedan under natronets anskutande en så
stor portion vatten går förlorad i krystallisationsis. Jag har
gort mig nu et par pund rent kolsyradt natron af pottaska
och koksalt och har dervid fått så väl tilfälle at utgrunda denna
