Jag har visat den nya arten från Varg-gården åt Jan Afzelius, som varit några dagar i staden; han anser den för augit, äfvenså ansåg han crystallerna af bark vara. Åt Svartz har jag derom ej ännu nämnt. Apropos om den göken. Jag gaf honom stenarna; hvilka han emottog med det uttryck at Hr Assessoren har et altför agreabelt sätt at skrubba til dem, som försumma svara på dess bref. Jag bad honom gifva oss några underrättelser, hvad som förorsakat at försöken ej velat lyckas. Han gaf alt evasiva svar, lade mycken men ej bestämd vigt på at ♦ skulle vara concentrerad och slutade med det merkvärdiga tillägg: »Om Gahn hade addresserat sig til mig, skulle försökena hafva lyckats utan så kostsamma tilställningar». Hvad tyckes? och detta åt mig, som i förhand på Assessorens vägnar tiggt honom om at säga, hvad han dervid viste. — Vi kommo til salpeterpannor, och huru slugt han än viste vända sig, så stack öronen fram under lejonhuden. Han kunde ej dölja at han var förargad öfver Hr Assessorens correspondens med sal. pr[esidenten] Lagerheim112; på sätt jag hört Hr Assessorn sjelf ofta misstänka. — Sefström, som nu håller på at göra en theoretiskt practisk undersökning om svafvelsyrans bildning och som dervid har Bjuggren til handtlangare, har gifvit mig sit löfte at saken snart skal vara utredd.
Hvad det begärta utarbetandet af en afhandling om bestämda proportioner angår, så tol det at tänka på; jag har begynnt at tänka derpå, men jag förskräckes, när jag ser mig tilbaka, ty beskrifningen af blotta försöken utgöra säkert en volum af sina 30 tryckta ark, och at ställa dem i ordning til et helt blir så svårt, at jag, oagtadt jag måste vara au fait af dem alla, ändå kommer at hafva bra svårt at göra det. Emedlertid lofvar jag til halfs at försöka det; men nog tänker jag derpå länge, innan jag begynner.
Tyska journalerna har jag fått öfver Strahlsund med extraordinair lägenhet. Nu får jag dem ej mer den vägen. Hjort'en reser åt Hamburg om några dagar, då skal det väl kunna låta sig göra at få dem ordentligt.
