73. Berzelius till Gahn.
Jag tackar ödmjukast för tvenne bref. Gref Platen's bref skickade jag i Götha kanals contoir för at honom tilställas, såsom varande ganska angeläget. Han lärer ännu ej vara i staden; jag förmodar at de skicka det på posten, om han ej snart väntas.
Farbror begär min uplysning om rostningen, likasom Farbror ej kunde sjelf gissa sig fram lika bra som jag. Det är bekannt at svafvelsyra ej bildas för sig sjelf och vid en högre temperatur til och med decomponeras, men då hon i bildningsögonblicket finner en oxid, hvarmed hon kan hålla sig förenad, så genereras svafvelsyra, om icke just företrädesvis för syrlighet, åtminstone til lika mängd med denna, och man får, förmodar jag, vid rostningen en blanning af vattenfri svafvelsyrad kopparoxid samt kopparoxidul, något kopparoxid och orostade, instängda delar. Svafvelsyrlighet går bort och lemnar kopparen at oxiduleras. Jag skulle tro at ju lägre hetta och ju ömnigare tilgång på syre, ju fullkomligare skulle skärstenens svafvel acidifieras. — Men vi få fresta den saken, när Farbror kommer hit.
Svedelius162 har berättat mig at Stenberg gort Eggertz en offert at skaffa köpare til Gripsholms fabrik och at Herrarna tyckes lyssna deråt. Det skulle högeligen förarga mig, om detta vore allvar. — Jag älskar visst icke fabrikshantering i allmännhet, det bekänner jag, och skulle visserligen aldrig hafva ingått i någon sådan affaire, sedan mina första företag brände mig så väl163, om icke för at blifva Farbrors och Eggertz's stallbroder. Jag har i denna sak satt mig så mycket en avant hos regeringen och just nu, innan jag feck höra aningen om saluprojectet, i och för fabrikens skuld skaffat et handtag åt Svedelius (som Farbror ej skal låtsa veta, ifall Svedelius ej sjelf nämner det), at jag ej utan at med rätta anses såsom en väderhane, som intet förtroende förtjenar, kan quittera et företag, som regeringen af förtroende
