Hoppa till innehållet

Sida:Berzelius Bref 9.djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

156

IV classen i Vettenskaps Academien, voterar jag, just såsom Farbror sjelf tyckes ämna, på gamle Arrhenius och på d'Ohsson186, som derigenom kommer i förbindelse at tjena Vettenskaps Academien såsom utrikes commissionär.

Han lemnar til Vet. Acad. Handl. 3:ne afhandlingar. 1:o Analys på den gröna stenen från Björnmyresveden. Den är en art malacolith. Analysen ger , precist utan all slags drejning. 2:o [Analys] på et nytt fossil från Pargas, som han kallar chondrodit (af χονδρος, körtel) för dess körtellika form och som är ganska intressant genom enkelheten af sin sammansättning, nemligen , d.ä. et enkelt talkjordssilicat, hvari båda hålla lika quantitet syre. 3:o Granaten från Broddbo. Den är , äfvenså precist och ojemnkadt. Den innehåller omkring 1½ procent wolframhaltig tennoxid (detta sistnämdas uttagande är dock mitt opus). Med chondroditen var det roligt; han feck talkjordens syre för högt; jag casserade resultatet och ville at han skulle repetera analysen, men han nöjde sig med at återuplösa talkjorden i saltsyra och inkoka til torrhet, och si deraf erhölls just den quantitet, ren och rigtigt qualificerad kiseljord, som fattades. Chondroditen förekommer äfven i Åkers kalksten. Hisinger kallar den gula granater.

Från Gmelin ännu intet bref. Det fägnar mig at höra hans ankomst. — Marcet har skrifvit mig til.187 För at ej förlänga mit bref med berättelsen om dess innehåll skickar jag det och anhåller at vid tilfälle få det tilbaka. Farbror ser deraf, väl at Davy är arg, men at en Mr Daniell är författare til den omtalade critiken. Jag har ännu ej sett den. Foy188 har lofvat skicka efter den, och då jag fått läsa den, skal jag yttra mig, huruvida den förtjenar at besvaras. Förackt är och et svar och tager kanske bäst, hälst såsom jag förmodar at den sak man kritiserar kommer at tala för sig sjelf, Hrr Brande och Daniell må derom tänka hvad de behaga. Jag tycker häldst om at stryka min väg framåt; tager jag mycket felt, skal det bäst märkas under mina egna arbeten.