16
proportionen däraf beror helt och hållet dess smidighet vid arbeten i stort. Om man på kopparsmedshärden nedsmälter afklipp af de finaste smidigaste kopparbleck och vill uppösa kopparen strax den är väl nedsmält, så springer kakan i 100 bitar vid första hammarslag, med cristalliserade brått. Då en del af kohlämnet med bäljarnas verkan är afblåst, är kopparen god och smidig. Continueras blästern därefter längre, så blir den åter spröd af för litet sammanhang, kortt och torr i bråttet som en tegelsten. Men att detta skulle kunna drifvas till sådan extremitet, som med blyet tyckes visa sig, hade jag icke trodt.
Hvarföre löser sig icke den först sände renaste koktsyrade cerium oxiden i syror, utan till en ringa del? — Beror detta av för stor oxidering? Icke kan den hafva så betydlig smitta af svafvelsyra, att därpå kan skyllas? Skulle den under resan hafva kunna förändra sig? Jag återsänder något däraf till Titt. öfverseende.
Den bruna svafvelsyrade ceriumoxiden, som är jämnt mättad och olöslig, hvarföre löser den sig icke i ny tillslagen diluerad svafvelsyra, då den ifrån början, med samma oxiderings grad, löser sig däruti? Och huru kan en sådan tillgodo göras, och oxiden skiljas från syran? Äfven med kali och glöggning?
Herrarne skulle väl äfven lämna oss en analyse af stenen och säga lättaste eductionssättet af metallkalken.
Jag gratulerar till framgången med ätticke tillverkningen. Min hustru, som altid fuskat med ätticke tillverkning för hushållet, har ständigt gjordt samma observation som Herr Doctorn i anseende till skillnaden emellan trädkärl och stora stenkärl: altid i de sednare förr, och starkare ätticka. — Hennes vanliga proportioner har varit efter något gammalt hushålls recept: »6 kannor vattn, 1⁄4 kanna bränvin, 2 ℔ honing eller poudresocker, 4 lod vinsten, ställes i god värme 2:ne à 3 månader. — Plär bli mycket sur. — Den hon gör af surt öhl eller det sista af drikstunnorne, blir färdig på 3 veckor och äfven mycket sur, men altid med någon behållen
