89. Berzelius till Gahn.
Tusen tacksägelser, bästa Farbror, för allt besvär med lärboken och tabellerna. Artikeln väg kommer säkert at [här] intressera mer än i Sverige. Då jag sett deras ofantliga vågar här i Frankrike, har jag berättat, huru vi hafva dem enkla hos oss, och måst låfva at, så fort jag får hit hvad Farbror derom skrifvit, genast öfversätta det för Annales de Chimie. Man har här öfvergifvit hoppet om rigtiga vågbalancer och väger endast genom hvad man kallar substitution. På ena armen lägges det, som skal vägas, och på den andra tages en motvigt med sand. Derefter borttages det vägda, och man lägger in vigter til full jemvigt Detta är väl absolut säkert, men fördubblar jemt vägningens långsamhet.
Frågan om man icke borde kunna göra blyhvitt med blyättika och bly, torde kunna besvaras med ja för erhållandet af kolsyradt bly och med nej för erhållandet af en vacker hvit färg, som täcker; ty den stora svårigheten vid blyhvittstilverkningen är at få en färg, som har corpus, och den fås ej utan genom blyets corrosion i ångor.
Jag har ännu ej sett någon svafvelsyrefabrik, ehuru dag dertil en gång varit utsatt, men Clement, som skulle bli min följeslagare, feck förhinder; nu skola vi i morgon sätta ut en annan dag. De bästa skola likväl vara de, som ägas af Chaptal och d'Arcet, och som jag är ganska väl med den sednare, hoppas jag at få hans tilstånd at se dem. De hållas annars hemliga. Personer, som sedt dem, berömma inrättningarna der på det högsta, ehuru Schwartz sade mig at ingen förstod mindre at göra svafvelsyra än Chaptal.
Man har här et slags fabriker at göra ättika, som nu begynna uttränga allt annat i afseende både til ättikans godhet och dess ringa pris. Det är at bereda den genom distillation af träd. Det sura distillatet mättas med kalk, afdunstas och uphettas på jernplåtar, så at all vedbränna
